Kommer ni ihåg då jag skrev om den där gången då tårarna bara ann ner? Och att jag skulle berätta sen om vad det var över?
Jag har ju inte gjord det än, förlåt! Men de flesta av er vet ju redan ändå nu :)

Jag ska alltså till Syd-Afrika. Kommer åka den 17 oktober och komma hem den 5 november. Så blir borta i 18 dagar.
Det ska bli så UNBELIEVEBLE fantastiskt, undebart, cool upplevelse! Jag kan verkligen inte tro det! Alltså jag förstrå inte det är sant! Ibland då jag börjar tänka på det så blir jag alldeles tårögd och helt, ja det går inte att beskriva.
Jag längtar verkligen som en tok!



Jag kommer ihåg den där dagen då Katarina ringde till mig dagen före skolavslutningen och jag undrade varför hon ringde till mig. Blev lite smått nervös. Men svarade, först ville hon bara tacka för arbeterna hon hade fått av mig. Sen så kom frågan om jag ville följa med till Syd-Afrika. Jag förstod först ingenting. Men sen kom det och jag blev helt bortom mig av glädje, tårarna började ösa ner och jag kände mig så dum som satt där och pratade i telefon samtdigt som jag grät. Jag kunde bara inte förstå det. Den dagen skrattade och grät jag omvartannat. Så min syster blev helt galen på mig! Det har gått några månader nu och jag blir fortfarande gråtfärdig då jag tänker på det. Tack Gud för att jag får åka!

I torsdags (13 augusti) hade vi en vaccineringsträff som sagt. Måste börja ta alla sprutor nu snart. Idag var det två månader tills vi åker.

Jag har skapat en ny kategori här nu som heter ''Syd-Afrika 09''
Jag kommer här skriva om mina tankar om det, då jag tar sprutor med mera och sen efter resan också såklart om själva resan.

Grejen är den att detta är ju typ nästan det jag vill göra då jag blir äldre också. Hjälpa barn och ha ett barnhem och vara missionär. Nu får jag åka ut och hjälpa barn och ser ut och så. Jag kan verkligen inte förstå att det är sant.

Hade så bra alla och sov gott!
STORKRAM!
/ E.J