Åh, jag sitter faktiskt och gråter!
Jag lyssna precis på Susan Boyle från Britains got talent. (Jag vet jag är lite efter)
Och jag blir så rörd faktiskt!
Jag tycker att du som inte lyssnat på henne än borde göra det.

Jag har svårt att finna ord!
Men jag förstår inte. Vad är det för värld vi lever i? Varför skrattar vi åt folk som kanske inte ser ut eller är som alla andra men sem har en jätte stor dröm eller talang? Men som aldrig får någon chans att visa den eller leva den? Varför skrattar vi och ignonerar? Varför kan inte folk få vara som dem är och få sin chans? Vi alla är olika. Vem vill ha en värld full av folk som är lika?
Vi borde sluta dömma efter utseende. Är det trots allt inte insidan som räknas?
Vad spelar det för roll om man är kort eller lång? Tjock eler smal? Har stor eller liten näsa? Vill bli fottbollsstjärna eller jobba i en fabrik hela sitt liv? Kan vi inte bara respektera folk för den dem är?
Alla är trots allt lika mycket värda!

KRAM!
/ E.J